I en värld där teknologi ständigt utvecklas har skapandet av digitala avatarer öppnat upp en ny horisont för hur vi hanterar sorg och minnet av våra nära och kära efter deras bortgång. Att lämna efter sig en digital klon för att interagera med sina anhöriga kan låta som något taget ur en science fiction-roman, men det blir snabbt verklighet. Tack vare tillgängliga och användarvänliga verktyg som Replica, Here After och ElevenLabs kan individer nu skapa avatarer som liknar deras fysiska utseende, efterliknar deras personlighetsdrag och besitter intim kunskap om deras liv. Dessa avatarer erbjuder ett unikt och fängslande sätt att mildra smärtan av att förlora en älskad person.
I en nylig studie om den växande världen av ”sorgeteknik” upptäckte vi en märkbar generationsskillnad i attityder till AI-kloner. Yngre generationer, som Gen Z och Gen Y, finner idén att lämna efter sig en digital avatar lockande. De tror att fortsatt interaktion med avlidna anhöriga genom dessa avatarer kan hjälpa till att lindra sorgen. Däremot minskar stödet för detta koncept signifikant med åldern. Äldre vuxna, födda före 1946, visar endast 2% positivitet gentemot tanken på AI-kloner.
Denna generationsklyfta belyser en betydande förändring i attityder till dödlighet. Yngre generationer bryter tabun och diskuterar öppet döden, till skillnad från sina äldre motparter som traditionellt undvek ämnet. De olika uppfattningarna om att lämna efter sig ”AI-spöken” speglar dessa skilda tillvägagångssätt för att hantera döden och illustrerar de utvecklande attityderna till den.
Förutom generationsmässiga skillnader finns det etiska bekymmer förknippade med digital dödsmotstånd. Individer i alla åldersgrupper uttrycker oro för dataskydd och manipulation. Cirka 30% av respondenterna fruktar att deras data kan missbrukas eller manipuleras för att skapa en version av sig själva som de inte skulle godkänna. Allmänhetens medvetenhet om potentiella faror med AI-missbruk driver denna oro och väcker frågor om användningen av dessa representationer efter döden.
Ett exempel på denna potentiella missbruk är återupplivandet av avlidna Hollywood-skådespelare med hjälp av AI. Denna praxis väcker frågor om den genomsnittliga individen roll i denna teknik. Tillexempel, om du arbetar inom marknadsföring, kanske du inte vill att din digitala klon ska marknadsföra spel eller tobaksvarumärken när du inte längre är här.
Med tanke på dessa växande utmaningar kan uttrycka önskningar gällande ens digitala jag snart bli en vanlig aspekt av att skapa ett testamente. Individer som föredrar att avböja någon form av digital likhet kan nu använda digitala do-not-reanimate (DDNR) order, liknande fysiska do-not-resuscitate (DNR) order. Andra kan behöva mer nyanserade instruktioner för att specificera den önskade användningen av tekniken. Till exempel, genom att begränsa avatarernas förmågor till att svara på frågor om ens liv och dela minnen enbart med sina nära och kära.
Studien avslöjar också oro för hur sorgsteknik kan rubba den naturliga sorgeprocessen, med över en fjärdedel av respondenterna som uttrycker oro. Ian Dibb, VD och grundare av Keylu, en ledande plattform för livsplanering, delar denna åsikt. Han understryker den potentiellt polariserande effekten av denna banbrytande teknik och lyfter fram en av de huvudsakliga bekymren som omger den – påverkan på sorgeprocessen. Trots att den kortvariga påverkan fortfarande håller på att förstås, är de långsiktiga konsekvenserna osäkra.
Medan tekniken suddar ut gränserna mellan den fysiska och den digitala världen kommer debatten kring digitala avatarer och ”sorgsteknik” ovedersägligen att intensifieras. Medan dessa innovationer erbjuder oöverträffade möjligheter att bevara delar av oss själva, väcker de också djupa frågor om identitet, integritet och mänskligt existensens väsen i den digitala tidsåldern.
Andy Headington, en digital expert, betonar behovet av lagstiftande arbete för att hantera denna revolutionerande teknik. Han understryker vikten av integritet och kulturarv och poängterar att klara juridiska åtgärder och riktlinjer är nödvändiga för att förhindra manipulation eller ändring av våra digitala jag när vi går bort.
Att navigera i detta outforskade territorium kräver en ömtålig balans mellan teknologisk utveckling och etiska överväganden. Det är avgörande att säkerställa att det digitala arv vi lämnar efter oss verkligen återspeglar vår autentiska personlighet och hyllar vårt minne.