Artificiell Intelligens (AI) gör utan tvekan betydande framsteg och bidrar till olika branscher. Från att förbättra analysen av mammogram till att revolutionera infrastrukturens utveckling har AI potentialen att göra ännu större nytta i framtiden. Men regeringens respons på denna teknologiska front verkar vara begränsad.
Vi behöver en brådskande och långsiktig strategi för AI-arbetskraft, liknande NHS arbetskraftsstrategi, som säkerställer en rättvis fördelning av möjligheter över regioner. Dessutom är samordningen av offentliga sektororganisationer och förståelsen för AI:s roll i infrastrukturens utveckling avgörande. Men kanske den mest kritiska aspekten är att etablera robusta regler som möjliggör att AI kan blomstra samtidigt som potentiella problem förebyggs.
Den traditionella lagstiftningsprocessen, som involverar primär och sekundär lagstiftning, är ineffektiv för att reglera AI på grund av dess snabba utvecklingstakt. När lagar väl har antagits är de redan föråldrade. Vi kan inte reglera något utan att fullt ut förstå dess potential eller förutse dess framtida utveckling.
Att lämna regleringen enbart till regeringen är heller inte en lösning. Offentliga policyfrågor relaterade till AI bör beslutas av parlamentet, medan regleringsorgan implementerar policyerna. För att uppnå detta behöver vi anpassa våra parlamentariska processer. En suggerering är att ge Science, Innovation, and Technology Committee befogenhet, möjligen i samarbete med Business and Trade Select Committee. Genom primär lagstiftning kan select committees ges befogenhet att reglera på parlamentets vägnar, samtidigt som regelbunden övervakning bibehålls.
Parlamentet måste ha auktoritet och expertis att reglera AI i den hastighet den utvecklas. Nya processer inom parlamentet har tidigare antagits när det varit nödvändigt, och reglering av AI är ett klassiskt fall för förändring.
En annan avgörande aspekt som regeringen har misslyckats med att erkänna är risken för att AI drabbas av en snedvriden ”tech bro”-kultur. Det finns en fara att diskriminering blir rotad i datamängder, vilket förstärker ojämlikheter som offentlig politik syftar till att utrota. The Open Data Institute framhäver vikten av en stark datainfrastruktur för att hantera dessa bias och diskriminerande metoder.
AI-industrin uppvisar redan könsobalans och bias. En studie av Fawcett Society fann att många män som arbetar inom AI inte anser att det finns behov av könsbalans i arbetskraften. Sådana attityder avskräcker kvinnor från att gå in i och stanna kvar i branschen och berövar den värdefull talang.
För att AI ska fortskrida på ett etiskt och inkluderande sätt måste alla ha ett intresse i dess reglering. Det är nödvändigt att kvinnor, liksom män, bidrar till att forma AI:s framtid genom parlamentet.
Sammanfattningsvis kräver regleringen av AI en proaktiv och anpassningsbar approach. Genom att ge select committees befogenheter och anta nya processer inom parlamentet kan vi säkerställa att AI regleras effektivt och etiskt. Dessutom är det avgörande att adressera bias och könsobalans inom branschen för att främja jämlikhet och mångfald inom AI-utvecklingen. Det är genom kollektiv ansträngning och parlamentariskt engagemang som AI kan nå sin fulla potential till samhällets fördel.
The source of the article is from the blog reporterosdelsur.com.mx